Det som aldrig borde få hända

För ett par veckor sedan förlorade ett par nära vänner till oss ett syskonbarn. En liten kille som kämpade i 8 år mot alla odds. Han var svårt handikappad från födseln men klarade sig igenom den första kritiska tiden. Hans föräldrar är läkare båda två och deras omtankte och omvårdnad av honom gjorde att han klarade sig så länge som han gjorde. Han klagade aldrig och gjorde stora framsteg men i sin egen lilla takt. Till slut fick han en infektion som kroppen inte orkade kämpa emot. Jag kan inte föreställa mig hur fruktansvärt det måste kännas att förlora sitt barn och vara tvungen att begrava det. Att sitta runt en liten, liten kista och ta farväl. När jag tänker på det vill jag skynda mig hem och hålla om mina egna barn hårt och aldrig släppa taget.