Jag vet (igen), det är inte fredag idag. Det är inte ens helg. Det är måndag. Men det är först nu jag har landat i det jag vill skriva om. Jag pratar om mitt förhållande till arbetslöshet.
Första gången jag var arbetslös var när vi flyttade till Kungälv från Uppsala 2001. Då hade jag avslutat ett jobb som projektassistent på Flygtaktiska Kommandot. Vi ville flytta åt Göteborgshållet och jag hade ingen större oro över att inte hitta jobb. Efter 3 månader hittade jag en tjänst på Volvo Personbilar och där blev jag kvar i nästan 7 år. Jag började som marknadsassistent, blev sedan erbjuden en tjänst som marknadskoordinator och slutade min bana där som projektledare för taktisk kommunikation.
Min andra arbetslöshet kom i början på det här året när jag och många med mig blev varslad från Volvo. Den gången var det mycket jobbigare att vara utan arbete. På pappret var jag aldrig utan eftersom jag fick 4 månaders uppsägningstid från Volvo och efter 1 ½ månad hade jag fått ett nytt jobb. Men det var jobbigt mentalt att bli av med jobbet och inte veta vad som skulle hända. Kunde jag få ett nytt jobb och i så fall vad? Men det löste sig den gången med efter en dryg månad. Jag fick den tjänst jag har idag som produktionsledare på Banverket.
Min tredje arbetslöshet kommer som det ser ut nu att starta den 1 november eftersom mitt uppdrag på Banverket tar slut den 31/10. Jag fick i förra veckan reda på att det inte blir någon förlängning. Vad det beror på kommer jag skriva om en annan gång men jag kan väl säga så mycket att det är en kombination av extremt dåligt ledarskap och en komplex organisation.
Den här gången känner jag ingen panik. Jag känner mig lättad att få lämna Banverket. Jag vill inte vara kvar. Jag söker andra jobb men har inget klart än. Men jag vet att det löser sig på något sätt och nu har jag ett gyllene tillfälle att komma på vad jag egentligen vill göra.
Resebrev nummer två från Los Angeles.
3 timmar sedan
12 kommentarer:
Vilken skön inställning du har! Måste bara berätta om min M som tog chansen nu i lågkonjunkturen (där det finns få jobb att söka) att starta upp egna projekt - han är så lycklig och stolt över detta! Har du kanske några planer du kan berätta om? :) KRAM.
Bra inställning. Så försöker också jag tänka när jag funderar över mina chanser att få jobb efter de här åren som "medföljare" utomlands ...
lycka till!
Lycka till med det som så småningom blir din nya utmaning!!
Roligt att få veta lite mer om dig. Med sådana meriter som du har är det säkert inte svårt att få ett nytt jobb. Och du har ju samlat på dig massor med erfarenheter. Hoppas det löser sig snart!
Jag brukar alltid tänka att det är nog meningen med allt som sker. Aldrig något ont som inte har något gott med sig...
Jag lägger gärna till dig i min länklista om du inte har något emot det.
Stor kram och kram dina små killar från mig!
Det ar faktiskt inte alls sa konstigt att du kande lite panik i vintras nar du blev varslad fran volvo. Nar man har varit pa ett foretag sapass lange som 7 ar sa blir manju ratt bekvam i rollen dar och det blir genast lite laskigare att soka sig nagon annanstans. Jag har varit pa Failand i 8 ar nu och jag skulle kanna precis likandant. Den har gangen ar det ju annorlunda... du vet ju att det gar att fa nya jobb! Och det kanske ar en san dar grej som ar meningen att den ska handa... for att du ska hitta nagot mycket battre!! Jag ar saker pa att du hittar nagot kanonbra snart och tills dess far du knapa pa smycken till engelsmannen ;-)
Kram!
Emmama: ja det är skönt att inte känna samma panik som förra gången utan ta det mer med ro. Vad kul att din M tog chansen att göra något eget. Heja! Jag har inga stora projekt på gång bara lite smyckesparty hemma hos Millan i Bristol! =) Kram!
anna of sweden: ja det hjälper ju inte att få panik, allt blir bara jobbigare då. Det komemr lösa sig för oss båda! =)
underytanjag: tack!
Strandmamman: tack!
Musikanta: Jag försöker tänka precis så att det kommer föra något gott med sig och att det kommer lösa sig till det bättre. Förhoppningsvis har jag ett intressant cv för några företag. Du får gärna lägga till mig i din länklista. Kram! =)
Millan: Helt rätt. Det är inte en lika stor omställning den här gången. Och eftersom jag inte trivs så bra så är det skönt på ett sätt också. Jag har knepat och knåpat hemma på min kammare och har nu en liten samling smycken till salu! =) Kram!
Oj, så trist, men samtidigt skönt eftersom det inte är ditt drömjobb. Och nu har det väl börjat vända i ekonomin, så att det ska bli lite lättare igen. Och som sagt, du har ju verkligen bra meriter och är en mycket sympatisk person, så det ska nog ordna sig till det bästa!
Jag funderar också på det där ibland. Vad händer när vi flyttar hem till Sverige? För då måste ju jag också jobba. Kvinna 50+ kan inte ens räkna med att få ett jobb i kassan på Konsum ...
LYCKA TILL!
Kram!
VIlken positiv inställning! Jag lapar i mig lite av den, för jag börjar få lite (bara pyttelite än så länge) panik inför tillbakaflytten till Bryssel då jag måste hitta ett jobb. Det känns så svårt att veta VAD jag kan göra, trots min arbetslivserfarenhet från före PR, när jag läser jobbannonser... Men jag hoppas också hitta ett riktigt drömjobb nästa år!
Håller tummarna att du hittar något bra! Tror du att du hade stannat kvar länge på Volvo om du kunnat? Alltså var DET ett drömjobb?
kram
marianne: ja det är trist och skönt på samma gång. Det som är skönast är att jag inte känner någon panik. Det hjälper ju inte. Kan inte du fortsätta med dina översättningar om ni flyttar hem? Kram!
petchie: visst är det svårt att veta vad man vill göra och hitta det där drömjobbet! Det finns ju så mycket som verkar kul på pappret i alla fall. Tjänsten som marknadskoordinator på Volvo/Renault var toppen. Då trivdes jag som bäst. Tyvärr startade Renault en egen imporörsorganisation 1/1 2008 så alla som jobbade med den affären fick gå över till Volvo. jag tror att alla som jobbade i det gänget ser tillbaka på den tiden med nostalgi och längtan! Vad vill du jobba med? Kram!
Jo, jag kan alltid fortsätta översätta, men det är knappast någonting man blir rik på även om man får uppdrag hela tiden. Så någon mer stadig inkomst måste jag hitta den dag vi flyttar hem. Nå, det är inte aktuellt just nu, så jag håller tummarna för att du ska hitta någonting riktigt bra allra först!
Kram!
Bättre sent än aldrig, till både inlägg och kommentar. ;-) Själv har jag egentligen aldrig testat på att vara arbetslös. Kan dock föreställa mig att det är ganska omskakande om man blir det under sådana omständigheter som du, men nu låter det ju som om du har helt rätt inställning. Hoppas du hittar något snart (och var glad för att du inte är här på Grönland för här finns noll skyddsnät för arbetslösa, utan det är socialen som gäller och av dem får man bara omkring 3000 kronor i månaden - förutsatt att man inte har en partner som jobbar, för då får man mindre och då ska man komma ihåg att det är dyrare att leva här än i Sverige...).
Skicka en kommentar