tisdag 10 november 2009

Sorg

Ibland har man förmånen att få lära känna personer som är något utöver det vanliga. Jag och min familj har haft den förmånen. Vi lärde känna Kent. Kent och hans familj har funnits med i min familjs umgänge så länge jag kan minnas. När jag gjorde hole-in-one bjöd Kent mig på saft och glass i golfrestaurangen. Jag blev lika glad över det som över hole-in-one. När vi gifte oss så var det Kent och hans underbara personal som lagade maten. Innan bröllopet fick vi proväta maten på hans restaurang och redan innan vi satte oss till bords visste vi att det skulle bli en fantastisk upplevelse. Vi blev inte besvikna, varken då eller på bröllopet. Kent tänkte alltid på det där lilla extra. Han gav så mycket av sig själv. Han var givmild och omtänksam. Han hade alltid glimten i ögat och han var en underbar vän. Idag förlorade Kent kampen mot cancern, hans kropp gav upp. Jag hoppas att han har det bra nu och att han slipper ha ont.

Du fattas oss.

7 kommentarer:

underytanjag sa...

Åh, aj, Kram!!

Taina sa...

Vad tråkigt. Så fint du skriver.

Den där förbaskade cancern, säger jag bara.

KRAMAR!!!

Millan sa...

Ah nej Mia vad trist :-(. Sa sorgligt det ar nar man forlorar en van. Sarskilt nar det hander alldeles for tidigt! Cancer ar en riktig skitsjukdom!
kram

Lena sa...

Jag känner med er! Det blir så tomt. Kram

anna of sweden sa...

Kram!

Mia sa...

underytanjag: ja det gör ont när man förlorar någon.

Taina: tack, Ja jag önskar någon kom på hur man utrotar cancer en gång för alla.

Millan: han var alldeles för ung för att dö, nybliven pensionär och nybliven morfar. Sorgligt.

Lena: tack!

Anna of sweden: tack!

Kram på er alla

Emmama sa...

Fint! KRAM till er alla.