Allra käraste morfar

Idag har du somnat in efter en lång och ibland smärtsam kamp. Du har kämpat och kämpat men nu gick det inte längre. Jag tror faktiskt att du tycker att det är ganska så skönt. Jag förstår dig men kommer sakna dig något så oerhört. Du och mormor har alltid funnits i mitt liv och varit en stor och oerhört viktig del av det.

När vi var små kunde vi bara gå över fotbollsplanen, förbi lekplatsen och uppför backen för att komma till er. Det var en promenad som vi gjorde många gånger. Och när vi kom fram fanns ni alltid där och tog emot oss med öppna armar. Vi lekte med er och klädde ut oss i era gamla kläder som vi hittade i sy-rummet, Vi gick hem till er efter skolan och sov över ofta. Jag vet att vi ibland "bråkade" om vem som skulle sova i ditt rum tillsammans med dig eftersom du snarkade förr om åren. Något som du dock alltid förnekat trots att vi en gång spelade in det på band. Nu skulle jag ge vad som helst för att få höra dig snarka igen.

På sommaren när kusinerna var på besök sprang vi runt ert hus och lekte dagarna i ända. Vi spelade krocket och banan byggdes runt hela huset med häckar och backar som en liten extra utmaning. Jag kommer aldrig glömma hur arg mormor blev på dig och jag tror det var Svante när ni tog ner ett av hennes älskade träd på tomten. Men jag tror hon kom över det.

Det finns så mycket jag kommer minnas när jag tänker på dig. Till exempel ditt underbara och hjärtliga skratt som jag älskade att höra. Hur du alltid grimaserade på ett speciellt sätt när du tog i. Alla fina leksaker du byggt åt oss barnbarn. Hur du 90 år gammal spelade släktmästerskapet i golf. Din ofelbara vilja att alltid tacka för maten när du var bortbjuden, även om det "bara" var hem till min mamma och pappa en vardag. Man gör så. Jag kommer aldrig glömma det underbara tal du höll på vårt bröllop och jag fick äran att dansa med dig på kvällen. Tack.
Jag önskar du hade fått vara med oss en tid till men vi fick dig till låns så många år och det kommer jag alltid vårda och vara tacksam för. Jag är så otroligt tacksam över att du hann träffa våra barn och att de fick äran att lära känna dig. Det är inte många som har haft en gammelmorfar Nenne i sitt liv. Jag vet inte hur jag ska berätta för Albin att morfar Nenne inte finns längre, ni två har alltid haft ett speciellt band mellan er. Albin tog dig till sitt hjärta från första stund, och du tog honom. Albin förstod alltid att han behövde prata lite extra tydligt till dig och att du skulle höra och förstå. Han kommer sakna sin Nenne.


Jag hoppas av hela mitt hjärta att du har fått ro nu. Tack för att du fanns hos oss. Du fattas oss något oerhört.

Kram
från Mia