Allra käraste morfar

Idag har du somnat in efter en lång och ibland smärtsam kamp. Du har kämpat och kämpat men nu gick det inte längre. Jag tror faktiskt att du tycker att det är ganska så skönt. Jag förstår dig men kommer sakna dig något så oerhört. Du och mormor har alltid funnits i mitt liv och varit en stor och oerhört viktig del av det.

När vi var små kunde vi bara gå över fotbollsplanen, förbi lekplatsen och uppför backen för att komma till er. Det var en promenad som vi gjorde många gånger. Och när vi kom fram fanns ni alltid där och tog emot oss med öppna armar. Vi lekte med er och klädde ut oss i era gamla kläder som vi hittade i sy-rummet, Vi gick hem till er efter skolan och sov över ofta. Jag vet att vi ibland "bråkade" om vem som skulle sova i ditt rum tillsammans med dig eftersom du snarkade förr om åren. Något som du dock alltid förnekat trots att vi en gång spelade in det på band. Nu skulle jag ge vad som helst för att få höra dig snarka igen.

På sommaren när kusinerna var på besök sprang vi runt ert hus och lekte dagarna i ända. Vi spelade krocket och banan byggdes runt hela huset med häckar och backar som en liten extra utmaning. Jag kommer aldrig glömma hur arg mormor blev på dig och jag tror det var Svante när ni tog ner ett av hennes älskade träd på tomten. Men jag tror hon kom över det.

Det finns så mycket jag kommer minnas när jag tänker på dig. Till exempel ditt underbara och hjärtliga skratt som jag älskade att höra. Hur du alltid grimaserade på ett speciellt sätt när du tog i. Alla fina leksaker du byggt åt oss barnbarn. Hur du 90 år gammal spelade släktmästerskapet i golf. Din ofelbara vilja att alltid tacka för maten när du var bortbjuden, även om det "bara" var hem till min mamma och pappa en vardag. Man gör så. Jag kommer aldrig glömma det underbara tal du höll på vårt bröllop och jag fick äran att dansa med dig på kvällen. Tack.
Jag önskar du hade fått vara med oss en tid till men vi fick dig till låns så många år och det kommer jag alltid vårda och vara tacksam för. Jag är så otroligt tacksam över att du hann träffa våra barn och att de fick äran att lära känna dig. Det är inte många som har haft en gammelmorfar Nenne i sitt liv. Jag vet inte hur jag ska berätta för Albin att morfar Nenne inte finns längre, ni två har alltid haft ett speciellt band mellan er. Albin tog dig till sitt hjärta från första stund, och du tog honom. Albin förstod alltid att han behövde prata lite extra tydligt till dig och att du skulle höra och förstå. Han kommer sakna sin Nenne.


Jag hoppas av hela mitt hjärta att du har fått ro nu. Tack för att du fanns hos oss. Du fattas oss något oerhört.

Kram
från Mia

Time out

Som ni säkert märkt så har det varit väldigt tyst här på den lilla bloggen och så kommer det tyvärr förbli. Varken tid eller motivation finns att blogga just nu så det blir en paus på obestämd tid. Ska försöka kika in lite då och då på andra bloggar. Ha det så bra!

Helg på pensionat

Helgen som gick spenderade vi på Sjöbacka pensionat för att fira svärmors 60-årsdag. Pensionatet som ligger mellan Skara och Skövde tar totalt 12 gäster och eftersom vi var 10 personer så hade vi det helt för oss själva. Kvinnan som äger pensionatet står också för all service under vistelsen, hon lagar maten, serverar den, bakar kakor till kaffet och serverar dem i salongen framför en tänd brasa. Inte dumt alls.

Välkommen till Sjöbacka Pensionat

På lördagen tog vi en tur in till Skövde och besökte ett nybyggt äventyrsbad där. Det visade sig vara en riktig höjdare och både Albin och Oscar plaskade och lekte i nästan två timmar. På eftermiddagen åkte vi till en närliggande golfbana som är känd för sina enorma pulkabackar. En riktig höjdare det med! Det fanns perfekta pulkabackar överallt som var precis lagom branta och lagom långa. Albin var i sitt esse och åkte stjärtlapp för glatta livet. På kvällen åt vi en god trerätters middag och firade födelsedagsbarnet.

Full fart i pulkabacken!

Oscar väntar på maten

Hela gänget samlat

Innan vi åkte hem på söndagen hann vi med ytterligare en tur till pulkabacken och den här gången följde hela gänget med. Vi avslutade helgen med kaffe och nybakad rulltårta framför brasan på pensionatet.

Det går att åka pulka i jeans och lågskor också!

Lill-prins bus!

När jag gick igenom mina bilder på Picasa så hittade jag den här bilden på en alldeles nyfödd Oscar. Han knäppte händerna och tittade bedjande på oss: Kan man kanske få komma tillbaka in i värmen igen?

Bilder från jul

Sent om sider kommer lite bilder från julen. Tyvärr tog vi inte så många kort som vi brukar så jag får be mamma om lite fler kort från själva julafton. Men lite vintriga bilder kommer här i alla fall!

Hemma hos farmor i Daräng kunde vi åka spark på vägen.

En kall vintermorgon.

Albin & Oscar busar i snön på gärdet hemma hos farmor.

Oscar
Tomten kom med fina julklappar!

Vuxen?

På senare år (låter som om jag är lastgammal...!) har jag börjat tycka om saker jag inte gillat tidigare till exempel ädelost, avokado, keso, oliver... För några år sedan skulle jag aldrig ha avokado i salladen eller äta keso på knäckemackan men nu tycker jag det är jättegott. Har jag blivit vuxen då?

En del saker kan jag dock fortfarande inte äta: broccoli, brysselkål, blomkål, alla sorters bönor och ärtor, majs och ren grädde. Jag är för konsistenskänslig för bönor och ärtor och de flesta sorters kål ger mig rysningar. För ett par år sedan berättade mamma att hon läst en artikel som handlade om att ha väldigt många smaklökar. Om man hade det så tyckte man inte om ovanstående. I artikeln kallades det för supersmakare. Det tolkar jag som att man är en person med ovanligt god smak! =)

Länge sen sist...

Det har varit ont om inlägg här de senaste tiden och jag kan inte lova att det kommer blir fler i fortsättningen men jag ska göra ett försök. Det hände mycket i slutet på 2009 med nytt jobb och allt vad det innebär så tiden fanns inte rikigt där till att blogga.

Vi har haft en lång och underbar julledighet men nu är det sakta men säkert tillbaka till vardagen som gäller. Vi började vår ledighet med att åka till Bjarnes mamma för att fira jul med henne ett par dagar innan vi åkte till Karlskrona. Vi fick ett par härliga vinterdagar där med sparkåkning och lek i snön. Det var lite väl kall bara med -20 ett par dagar när vi vaknade. Vi vågade oss ut när temperaturen stigit till -15 ! =) Tomten kom på besök till farmor med julklappar fastän det inte var julafton på riktigt än. Tänk vad han kan den där tomten!

Efter vårt besök där gav vi oss av till Karlskrona för en sista jul där. Jag kan inte komma ihåg när vi firade en vit jul där sist men i år blev det så. Det finns nog inget som bidrar mer till julstämningen än snö överallt! Vi plockade fram pulka och snowracer och gav oss ut i pulkabacken flera gånger. På julafton vaknade barnen och upptäckte till sin stora förtjusning att tomten hittat fram redan på natten och lagt varsin julklapp i julstrumporna som vi hängt upp kvällen innan. Inte nog med det, efter Kalle Anka knackade han på dörren och kom och hälsade på igen! Förra julen var Oscar rädd för tomten men i år var han bara nyfiken. Både han och Albin pratade på och berättade om sina kompisar på dagis och vad de heter. Albin berättade att han håller på att växa och bli stor och då får man ibland ont i benen. Tillslut fick vi lite fint avbryta deras svada så att de inte skulle riskera att känna igen tomten (morfar!). Båda två hade givetvis varit snälla hela året och blev överlyckliga när de fick sina julklappar av tomten. Albin fick en efterlängtad New Holland traktor som han har önskat sig sedan i somras. Oscar fick en Bandis-trakto från Byggare Bob! Som vanligt åt vi en massa god mat och öppnade fler julklappar och som vanligt tar julafton slut alldeles för fort!

I mellandagarna kopplade vi av och njöt av att vara lediga. Några träningspass hann vi med och så träffade vi min mormor och morfar en hel del också. Ett par dagar innan nyår åkt Bjarne och jag hemåt och lämnade barnen hos mormor och morfar. Det var väldigt konstigt och lite vemodigt att åka därifrån eftersom det var sista gången vi firade jul i det huset och sista gången som vi var där över huvudtaget. Den 29/1 går flyttlasset till Göteborg för mamma och pappa!

Väl hemma fick vi en massa saker gjorda. Eftersom mamma och pappa inte har hittat något nytt boende i Göteborg än så kommer de bo hos oss ett tag och de behöver så klart få plats med kläder mm. Det blev en perfekt spark i baken för oss att ta tag i vår klädkammare och våra garderober. Vi rensade ut 6 säckar med kläder och fyllde bilen med saker att slänga på tippen. Det är såååå skönt att rensa ut och slänga!

I lördags kom mamma och pappa upp med barnen och de var underbart att få hem dem. Även om det är lyxigt och skönt att få ett par dagar för sig själv så saknade vi dem massor. Tack för hjälpen mamma och pappa!

Det lackar mot jul

Sakta men säkert kommer vi närmare och närmare jul. Som alltid går det nästan lite för snabbt och det är nu i alla fall jag kommer på en massa saker jag vill ha gjort innan jul. Men det brukar lösa sig. Ett säkert tecken på att julen är på väg till Göteborg i alla fall är att Julmarknaden på Liseberg slår upp sina portar. Vi har varit där varje år tror jag sen vi flyttade hit. I år bestämde vi oss för att gå dit en vardag efter jobbet för att slippa trängas på helgen och det visade sig vara ett lyckokast. Det var väldigt lite folk så vi slapp trängas och barnen behövde inte stå i kö till några karuseller. Vi åt lite mat på vårt stammis-ställe (plättar till barnen och club sandwich till mig!) och avslutade med att åka upp i Lisebergstornet och titta på utsikten. Underbart!

I helgen tog vi in granen och barnen tyckte det var väldigt roligt att pynta den och de vill att den ska vara tänd hela tiden. Det är ingen stor gran en det är en gran!

Som jag skrivit tidigare så älskar våra barn Mora Träsk. Den senaste tiden har de hållt egna föreställningar för oss. Vi ska sitta på golvet och de sitter på varin liten stol. Albin säger precis som Leif innan varje låt och är stolt som en tupp! I helgen blev det flera föreställningar och i morse ville Albin köra en innan dagis. =)

Mormors backe

Under hela min uppväxt bodde mormor och morfar på gångavstånd från mina föräldrars hus. Vi kunde till och med se mormor och morfars hus på vintern mellan träden. För att komma till mormor och morfar gick man runt fotbollsplanen, förbi stora lekparken och upp för backen. Sen var man framme, en promenad på ca 250 meter! Backen upp till mormor och morfars hus var och är fortfarande ganska så brant och det är en perfekt pulkabacke på vintern. Vi kallade så klart alltid den backen för mormors backe eftersom mormor bodde precis ovanför den och det namnet anammades av alla barn som åkte pulka där. Jag tror inte alla visste varför den kallades för mormors backe men det var helt enkelt så den hette. Om den heter det än idag vet jag inte, hoppas det.

Den förskola vi gick på låg bara 50 meter från mormor och morfars hus och som gammal förskolelärare så kom mormor gärna och hälsade på där och lekte med alla barn. Både min och min brors klass gick hem till vår mormor och morfar på utflykt på vårterminen. Mormor bjöd på saft och hembakade bullar på altanen. Efter fikan lekte vi i deras trädgård.

Min mormor är en på miljonen.

En historisk dag

Förra helgen var det riktigt busväder på söndagen och då tog vi vår tillflykt till Naturhistoriska. Bjarne och jag var där för flera år sedan innan barnen kom och då var vi väl inte så värst imponerade. Men en här gången var det klockrent. Barnen älskade att springa runt och titta på alla uppstoppade djur, allt från små fåglar till en elefant och en giraff. Vi försökte ta lite fina bilder på barnen men det var lättare sagt än gjort. Albin har kommit på hur roligt det är att göra olika miner hela tiden och Oscar står aldrig still.

Vi beundrar de fina fiskarna.
En STOR elefant!
Kan ni stå still nu?
Kan ni skratta lite?
En sköldpadda!
Vi gör ett nytt försök, kan ni skratta?!
Albin kan du sluta se så arg ut!?

Ja, ja, det blev inga kort som vi kommer använda som årets julkort men kul hade vi i alla fall!

34 år!

Så var en födelsedag snart till ända. Det har varit en härlig dag som började med fin sång, paket och teckningar. Albin hade ritat en polisbil och Oscar hade ritat en potta! =) På jobbet blev jag uppvaktad med fika, sång och paket. Blev väldigt imponerad av det med tanke på att jag bara har varit där i 3 veckor. En kanonbra arbetsplats!

Efter jobbet åkte vi hem till Fam Gertzén som består av Karin, Christian, Ida och Gustav. Karin och jag har känt varandra hela livet, vi är nämligen födda samma år på samma dag. Hon är 20 min äldre än jag. Vi firade alla våra födelsedagar ihop tills vi fyllde 18 år och flyttade iväg för att studera. Men nu när vi bor i samma stad igen så försöker vi fira tillsammans igen. Det blev en härlig middag ikväll med mycket skratt och god mat. Vi kom precis hem och har stoppat om barnen. De somnade ovaggade 1 ½ timme efter ordinarie läggdags. Men är det födelsedag så är det! Vi ska också bege oss mot sängen efter en intensiv vecka. Vi känner båda två av vaccineringen (vi fick den igår!) lite och behöver sova. Ha en bra helg!

Två lika "gamla" vänner!

Artig!

I måndags fick Oscar sitt vaccin och det gick riktigt bra när han tog sprutan. Det var syster Marianne som jobbar på BVC i vanliga fall som gav honom den. När de var klara och skulle gå hem så säger Oscar med gråten i halsen: Tack för sprutan! Det hade Marianne aldrig hört någon säga innan. Han är artig min lille son! =)

Pepparkakor och vaccin

Och så var det måndag igen. Vi hade en mysig helg i Stockholm tillsammans med Pia och Fredrik. På vägen upp till Stockholm stannade vi till och åt lunch i Norrköping. När vi ändå var där så strosade vi en stund på stan och shoppade lite. En riktigt charmig stad. Väl framme i Stockholm åt vi en god middag och njöt av att äta i lugn och ro. I lördags tog vi en tur in till Slottet och tittade på representationsvåningarna, vi åt lunch i Gamla stan och avslutade med en liten shoppingtur innan vi åkte hem till Pia och Freddan igen. På kvällen åt vi på en trevlig restaurang på Kungsholmen, återigen i lugn och ro. I går åkte vi hemåt ganska så tidigt eftersom vi skulle förbi och hämta upp barnen hos farmor. De hade haft en rolig helg med julmarknad och pepparkaksbak.

Att de bakat pepparkakor blev extra tydligt när vi åkt i 15 minuter och Oscar kräks ner hela sig. Han var förmodligen övertrött och åksjuk i kombination med hostmedicin och pepparkakor. Så det blev till att åka resterande mil i en bil som luktade allt annat än goda pepparkakor...

Idag hade vi tänkt vaccinera oss och Oscar mot influensan. Albin fick sin första spruta förra veckan och idag skulle det finnas vaccin till alla mellan 6 månader och 40 år. Det gör det inte längre, det har tagit slut och nu vaccineras endast barn. Så Oscar får sin första dos idag men vi får snällt vänta tills de har fått in mer. Förhoppningsvis kommer det in på torsdag och då kommer jag hänga på låset.

Stockholm

I morgon åker Bjarne och jag på en weekend trip till Stockholm. Vi ska hälsa på min kusin Pia och hennes man. Vi åker till Jönköping redan ikväll och mellanlandar hos svärmor där barnen kommer stanna över helgen. Vi har velat fram och tillbaka på om vi skulle ta med oss barnen till Stockholm eller inte men kom till slut fram till att vi behöver en helg för oss själva mer än de behöver en lång bilresa! Våra planer för helgen innefattar promenader genom Gamla Stan, lite shopping, god mat och framförallt trevligt sällskap. Hoppas alla får en bra helg!

Sorg

Ibland har man förmånen att få lära känna personer som är något utöver det vanliga. Jag och min familj har haft den förmånen. Vi lärde känna Kent. Kent och hans familj har funnits med i min familjs umgänge så länge jag kan minnas. När jag gjorde hole-in-one bjöd Kent mig på saft och glass i golfrestaurangen. Jag blev lika glad över det som över hole-in-one. När vi gifte oss så var det Kent och hans underbara personal som lagade maten. Innan bröllopet fick vi proväta maten på hans restaurang och redan innan vi satte oss till bords visste vi att det skulle bli en fantastisk upplevelse. Vi blev inte besvikna, varken då eller på bröllopet. Kent tänkte alltid på det där lilla extra. Han gav så mycket av sig själv. Han var givmild och omtänksam. Han hade alltid glimten i ögat och han var en underbar vän. Idag förlorade Kent kampen mot cancern, hans kropp gav upp. Jag hoppas att han har det bra nu och att han slipper ha ont.

Du fattas oss.